Pages Navigation Menu
   

Till minne av Robert Norman

Till minne av Robert Norman

Robban, det var så han kallades på Biskops Arnö, Robert Norman.

Robban har arbetat på Biskops Arnö sedan mitten på 1980-talet då han som nyutbildad folkhögskolelärare började som vikarie på den då nya Ekologikursen. Ekologikursen fokuserade på både teori och praktik, ekonomiska teorier och globaliseringsproblematik blandades med praktiska odlingstekniker och byggandet av solfångare. Robban bar upp den teoretiska delen av kursen. En del av ekologikursen innehöll ett globalt perspektiv som senare kom att utvecklas till en resandekurs. I mitten på 1990-talet träffade Robban representanter för den indiska organisationen Palani Hills Conservation Council, på ett seminarium anordnat av Föreningen Framtidsjorden. Mötet ledde fram till den första resandekursen, som senare blev Indienkursen. I början låg fokus på Indien, men kursen utvecklades och tog nya riktningar. Under några år samarbetade Biskops Arnö och Robban med Vi-skogen och hade några deltagare på praktik i Östafrika, och några på praktik i samarbete med Framtidsjorden i Indien och Latinamerika. De senaste åren har kursen bytt namn till Global Rättvisa och genomförs i samarbete med Framtidsjorden och Latinamerikagrupperna, och lokala organisationer i Indien och Latinamerika dit våra elever åker för att studera praktiskt biståndsarbete.

Det första som kommer till mig när jag tänker på Robban är hans prestigelöshet, han var ödmjuk inför andras åsikter och kunskaper och saknade behov av att framhäva sin egen person eller betydelse. Ofta hörde jag honom lyfta fram andra personers positiva egenskaper, oavsett om det rörde sig om kursdeltagare eller kollegor, och när han beskrev vad han själv gjort föregicks det ofta av uttrycket ”i all enkelhet”.

Utvecklingen av resandekursen följer Robbans prestigelöshet. Han hade kursen och deltagarna i fokus, och han var duktig på att hitta lösningar på de problem som uppstod. När resandekursen hotades av yttre omständigheters sökte han nya vägar och pragmatiska lösningar, helt utan prestige och med ett grundmurat engagemang för rättvisa och solidaritet.

Robban var folkhögskolelärare och hade en djup förankring i folkbildningen och folkhögskolan. Han hade ett som man säger ”rörligt intellekt”. Ibland under våra samtal var jag tvungen att stoppa honom, orden kom i en strid ström och tankebanorna var långt ifrån linjära, tankar, sammanhang, samtalsämne blandades och tog nya former, men landade så småningom snyggt. ”Jag vet” sa han, skrattade och fortsatte, ”du får stoppa mig om du inte hänger med”. Jag tänker att han utmärker folkbildningen med sitt rörliga intellekt, han brann för allas möjligheter att utvecklas, men det är inte alltid linjärt och mätbart.

Robban avled när han var på resa i Indien för att besöka våra elever, och det är med chock och bestörtning vi tar emot beskedet att han inte kommer tillbaka. Han lämnar ett stort tomrum efter sig hos oss på Biskops Arnö, och han lämnar ett stort tomrum efter sig i Folkbildningssverige och i solidaritetsrörelsen. Men framför allt tänker vi på hans Lena och Erika, som förlorat en livskamrat, kär vän och pappa med ett stort hjärta.

Mats Lundborg
Rektor