Debattartikel om förslaget till nytt statsbidragssystem för folkhögskolorna

Det pågår en livlig debatt i kölvattnet av Folkbildningsrådets förslag till nytt statsbidragssystem. Efter remissomgången våren 2016 stod det klart att många folkhögskolor reagerade på såväl remissprocessen som förslaget. Folkbildningsrådet har för avsikt att fatta beslut den 5 okt i ärendet, och det förslag som delgetts folkhögskolorna har enligt uppgift omarbetats. Det innebär att det förslag som folkhögskolorna fått ta del av inte längre är aktuellt, och något nytt har  inte presenterats. Folkhögskolorna vet alltiså inte hur det förslag ser ut som kommer att presenteras för Folkbildningsrådets styrelse. Många, bl a Biskops Arnö har begärt återremiss, vilket vi anser är fullt rimligt utifrån demokratisynpunkt.

Svenska Dagbladet har publicerat en debattartikel undertecknad av ordförande och vice ordförande för fyra folkhögskolor. Länk till debattartikeln  och hela debattartikeln nedan.

http://www.svd.se/lat-folkhogskolorna-fa-behalla-mangfalden/om/debatt

 

En skarp sväng i folkbildningspolitiken

Folkbildningsrådet arbetar just nu med att skapa ett nytt statsbidragssystem för folkhögskolorna i Sverige. Förslaget till nya statsbidragsregler skickades ut på remiss till folkhögskolorna i februari 2016 och möttes av så kraftig kritik att folkbildningsrådet valde att skjuta på beslutet till oktober 2016, bl a yrkade många skolor på återremiss. Kritiken mot förslaget handlade både om remissprocessen och själva detaljerna i förslaget.

Konsekvenserna av det föreslagna bidragssystemet innebär en skarp sväng i folkbildningspolitiken, från mångfald till enfald. En sväng från det som är den svenska folkhögskolans själ, där en mångfald av deltagare med olika bakgrunder tillsammans skapar ett unikt sammanhang. Ett sammanhang där förutsättningarna för att lyckas stärks av just bredden av deltagare som inspireras och motiveras av varandra, oavsett vilken kurs man går. En skarp sväng från den mångfald av kurser där deltagare inom konst, hantverk, miljö- och hälsofrågor, skrivande, föreningskunskap, musik osv får möjlighet att fördjupa sina intressen tillsammans med de som läser för att få behörigheter som ger nya möjligheter i livet. En kursändring från det som alltid hyllats, egenvärdet i att människor får möjlighet att bli stärkta som individer, inte mätt i kronor och ören.

I det föreslagna statsbidragssystemet vill folkbildningsrådet styra kursutbudet i riktning mot det man kallar korttidsutbildade, de som inte har en gymnasieexamen, på bekostnad av andra kurser. Problemet är inte att satsa på korttidsutbildade, det är ur ett samhällsekonomiskt perspektiv bra ur alla aspekter och folkhögskolorna i Sverige gör redan idag en fantastisk insats för denna grupp. Problemet är att när man gör det inom det befintliga systemet utan nya pengar skapar man samtidigt en ny folkbildningspolitik.

Folkbildningsrådet har i sitt uppdrag att fördela statsbidragen till folkhögskolorna i enlighet med regleringsbrevet: ”Folkbildningsrådet beslutar om bidrag till folkhögskolor, studieförbund och studerandeorganisationer inom folkhögskolan enligt förordningen om stadsbidrag till folkbildningen”.

Förordningen som regleringsbrevet syftar på innehåller syftet med statens stöd till folkbildningen, de så kallade fyra syftena, något av en portalparagraf för folkbildningen.

  1. stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
  2. bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,
  3. bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och
  4. bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

Dessa fyra syften är inte hierarkiska, de är jämställda i förordningen. Trots detta väljer Folkbildningsrådet på eget initiativ att just göra detta, man väljer att framhäva det tredje syftet framför de andra, ”att bidrag till att utjämna utbildningsklyftor…”. Man gör detta genom att införa ett särskilt bidrag till de kursdeltagare som är korttidsutbildade, dvs saknar gymnasieexamen. För att finansiera detta sänker man bidraget till kursdeltagare som enligt definitionen inte är korttidsutbildade.

Vi menar att detta strider mot förordningen och hävdar att det är ett demokratiproblem när FBR tar på sig att själva prioritera bland de fyra syftena och då också styra om folkbildningspolitiken, något som regeringen inte gjort.

Utöver detta innebär förslaget till nya statsbidrag att inskränka folkhögskolornas frihet. Folkbildningsrådet förordar en ökad detaljreglering av folkhögskolornas verksamhet. För folkhögskolorna är det avgörande att huvudmännen och skolorna själva kan sätta sin prägel på utbildningarna. Det handlar om att bestämma omfattningen av olika typer av kurser, rekryteringen av deltagare, användningen av utbildade lärare kontra ideella ledare, användningen av praktik etc. En kärnfråga är synen på anställningar. Enligt Folkbildningsrådet ska ideella ledare högst få utgöra 10 procent av lärarutbudet på allmän kurs och profilkurs. Det skulle omedelbart slå sönder alla de kurser som i dag bygger på ideella företrädares engagemang. Folkbildningsrådet vill minska ersättningen till korta kurser. Vi menar att de korta kurserna ofta fyller en viktig funktion inom folkbildningen, bl a för utbildning av medlemmar och förtroendevalda inom folkrörelserna. Folkbildningsrådet vill gynna folkhögskolor med stor allmän kurs men utan internat. Detta tar inte hänsyn till att internatfolkhögskolorna fyller en specifik funktion för folkrörelserna. Många av kritikerna efterlyser ett särskilt internatbidrag.

Det är en uppenbar risk att förslaget till statsbidragssystem leder till att utbudet av kurser styrs mot just de kurser som ger mest bidrag. Inte för att folkhögskolorna vill, utan för att de måste för att överleva. Den breda folkbildningen kommer i så fall att snävas in till förfång för det vårt samhälle idag så väl behöver: bildning, samhällsengagemang, demokratisk och kulturell utveckling.

Folkbildningsrådet har själva inte gjort någon konsekvensanalys av sitt eget förslag, varför det är svårt att veta vad FBR förväntar sig för effekter av det föreslagna statsbidragssystemet. Om det är så att man vill styra folkhögskolan från den mångfald som den kännetecknas av idag, mot en mer likriktad verksamhet vore det hedersamt att tydligt deklarera det.

Vi kan inte se att det brådskar med ett nytt statsbidragssystem. Rimligt vore att trycka på paus och låta både folkhögskolorna och Folkbildningsrådet få tid att diskutera det nya förslaget grundligt och vilka konsekvenser det väntas få på kort och lång sikt. Den svenska folkhögskolan är en fantastisk utbildningsform, som ger många unga vuxna med en misslyckad skolbakgrund en ny chans, samtidigt som den erbjuder deltagare att fördjupa sig inom sina intressen. Många är de som gått på folkhögskolan och utvecklat sitt konstnärliga intresse eller fördjupat sig i samhällsfrågor och därmed påverkat sin egen livssituation och samhällsengagemang. Vi är övertygade om att ett samhälle mår bra av den typen av mångfald.

Mats Hellström, ordförande Biskops Arnö Nordens Folkhögskola

Lena Hjelm Wallén, vice ordförande PRO:s folkhögskola

Mikael Bogsjö, ordförande Arbetarrörelsens folkhögskolor i Göteborg och Viskadalen

Mirja Raihä, ordförande Långholmens folkhögskola

Dela:

Share on facebook
Share on twitter
Share on linkedin

Fler artiklar:

Ny kurs startar i höst – Vårdbiträdesutbildning

Vårdbiträdesutbildningen är en allmän kurs på folkhögskola. Det är en yrkesinriktad utbildning på grundläggande gymnasial nivå för dig som är arbetssökande eller relativt nyligen anlänt