Aktuellt

Jan Fridegårdspriset 2016 tilldelades Helene Rådberg

– Det känns fantastiskt, vilken ära! säger Helene Rådberg, författare och poet, när vi ringer upp henne och berättar att det är hon som har tilldelats Jan Fridegårdpriset 2016.

Jan Fridegårdpriset är Håbo kommuns stora kulturpris som tilldelas en person som i Fridegårds anda arbetar inom litteratur, film eller teater. Prissumman är 100 000 kr och utdelas vartannat år. En fristående jury med kunskap om litteratur, film och teater har utsett Helene Rådberg som mottagare av Jan Fridegårdpriset 2016.

Länk till en kort film från prisutdelningen:

 

Prisceremonin ägde rum 14 juni traditionsenligt på Biskops Arnö i anslutning till Jan Fridegårds födelsedag.

Juryns motivering lyder:

Helene Rådberg får priset för hur hon genom språklig lekfullhet skildrar ett samhälle med sociala brister. Oavsett om hon gestaltar en mor, en bruksort eller alltför långa arbetsdagar i barnomsorgen så är politiken, de egna erfarenheterna och kroppen synligt sammanflätade. Att läsa Rådberg är att drabbas mitt i vardagen.

– Som ung läste jag Jan Fridegård, och han har betytt mycket för mig. Jag läste alla arbetarförfattare. Det är stort att få ett pris i hans anda, berättar Helene.

Helene Rådberg är född i Sandviken 1950 och numera bosatt i Stockholm. Hon debuterade 1998 med Mellan henne och jag. Därefter har hon gett ut Hämtar mitt landskap hem (2000) och En sorts mamma kallad (2006), Det gula rummets små terapistycken (2008). 2012 gav hon ut Livfjädrar, kvinnornas Sandviken tillsammans med Anna Jörgensdotter och Carolina Thorell.

Ett citat från hennes verk lyder:

”Min arbetsplats utarmas under tystnad. Det språk som når hit, har löpt hela skalan från pedagogik till ekonomi”.

Juryn består av: Mats Lundborg, rektor, Ida Linde, författare, Lisa Partby, dokumentärfilmaren, Anna Platt dramatiker och Alfred Arvidsson, bibliotekarie. Samtliga i juryn arbetar på Biskops Arnö.  

Foto: Caroline Andersson

 

 

Dela:

Fler artiklar:

Vår allas Janne Hallqvist har lämnat oss

Han vandrade runt med långsamma steg, med slokhatten som skydd för solen, på väg till örtagården eller till stallet där kursen Naturens Medicin har sin lokal. Det såg lugnt, stillsamt och rogivande ut, som hade han all tid i världen.